tusen bitar
trodde faktiskt att allt de du sa till mig var sant. Svalde allt med hull & hår.
och efter dagens möte på familjerådgivningen trodde jag att de mesta hade löst sig. Jag sa att jag inte längre ville flytta. men de ville du. Nu vet jag varför.. fast efter han sa att du skulle svälja stoltheten, ta mig tillbaka och jobba pådet vi har innan vi flyttar då vi båda älskar varandra, trodde jag att så skulle de bli nu. Jag skulleinte bwhöva ordna med alla papper runt om, skulle inte behöva säga farväl till dig. Även fast jag har försökt gjort det. Det kunde bli du & jag igen. Jag visste att du skulle ta tag i ditt humör och allt våld som hör därtill.. jag kände på mig att de kunde bli bättring. Jag såg digförändras. Såg hur du insåg hur du hade behandlat mig.
Jag säger inget om att du pratar med henne, heller inte om du skulle träffa henne offentligt. men att du går bakom ryggen på mig.. träffar henne flera gånger och ljuger om det.. Det är Inte OK! Inte när du säger att vi ska ha en "paus" och att du vill ha en framtid tillsammans med mig. Och att du fortfarande nekar efter dagens möte och efter att jag frågar om du vill att jag ska säga nej till lägennheten imorgon eller hur du vill att jag ska göra. Du ville ha mig kvar. då frågar jag nästa fråga om du träffat henne.. och du svarar "nej" "skulle inte göra så mot dig"
jag- är du säker på det??
du- ja!
då visste du inte att jag visste... hade du sagt "ja det har jag, ville berätta det för dig men inte fått tillfälle,då kunde jag ta de på annat sätt.. Hade självklart blivit besviken eftersom du hade lovat att berätta för mig nör ni skulle ses... Du lovade.. Men du ljög mig rakt upp i ansiktet. Tack för den!
sen tycker inte jag att de spelar någon roll om ni strulat eller inte. Du är singel. Jag kan inte göra ett piss. men alla dessa lögner. Nej tack. trodde vi var mer än så ärliga mot varandra. Nu vet jag varför du varit så förbannat kall mot mig de senaste 2 veckorna. Jag får skylla mig själv. Jag släppte taget om dig.. fast jag inte var beredd..
och nu står jag här, med mina packade väskor, och gråten i halsen. Ska flytta hem till mamma imorgon.. Men ändå hoppas jag att du ska komma in genom dörren och be mig att stanna. Varför hoppas man på sånt för? när man vet att de inte kommer att hända. Och man får bara en känslokall kommentar om att du inte kommer hem inatt, utan du kommer imorgon efter jag åkt.. Inte ens ett försök.. inte ens .. ja inte ens ett förlåt.. Kanske inte värd ett förlåt?
kul med modevisning på onsdag nu då,, känner mig inte jätte inspererad måste jag erkänna.. Men kanske blir mer peppad när jag ska färga & klippa några av modellerna imorgon iaf =) sånt blir man alltid glad av!
NU är de bara att försöka släppa alla tankar om framtiden tillsammans med niklas. Men vi är som 2 magneter som dras till varandra. Och konstigt nog önskar jag fortfarande att han ska kämpa för mig. Komma och be om ursäkt på ett ordentligt sätt och visa med känslor att de är mig han vill ha. Istället för att rycka på axlarna och säga "det är som det är".
usch vad ont det gör att älska någon när de ska vara så komplicerat.
Undrar vad min lilla plutt tycker om att flytta hem till mormor någon månad? stackars liten.. tur att han stormtrivs med mormor iaf. Hon har många runt omkring henne som älskar henne högt. Kärlek är vad hon ger till alla och all världens kärlek kommer hon att få! Vi ska bli lyckliga vi med =)
usch vad man känner att man sviker henne.. Men inte rättvist mot henne när inte föräldrarna håller sams.. mammas lilla ängel, gud vad jag älskar dig!!
och efter dagens möte på familjerådgivningen trodde jag att de mesta hade löst sig. Jag sa att jag inte längre ville flytta. men de ville du. Nu vet jag varför.. fast efter han sa att du skulle svälja stoltheten, ta mig tillbaka och jobba pådet vi har innan vi flyttar då vi båda älskar varandra, trodde jag att så skulle de bli nu. Jag skulleinte bwhöva ordna med alla papper runt om, skulle inte behöva säga farväl till dig. Även fast jag har försökt gjort det. Det kunde bli du & jag igen. Jag visste att du skulle ta tag i ditt humör och allt våld som hör därtill.. jag kände på mig att de kunde bli bättring. Jag såg digförändras. Såg hur du insåg hur du hade behandlat mig.
Jag säger inget om att du pratar med henne, heller inte om du skulle träffa henne offentligt. men att du går bakom ryggen på mig.. träffar henne flera gånger och ljuger om det.. Det är Inte OK! Inte när du säger att vi ska ha en "paus" och att du vill ha en framtid tillsammans med mig. Och att du fortfarande nekar efter dagens möte och efter att jag frågar om du vill att jag ska säga nej till lägennheten imorgon eller hur du vill att jag ska göra. Du ville ha mig kvar. då frågar jag nästa fråga om du träffat henne.. och du svarar "nej" "skulle inte göra så mot dig"
jag- är du säker på det??
du- ja!
då visste du inte att jag visste... hade du sagt "ja det har jag, ville berätta det för dig men inte fått tillfälle,då kunde jag ta de på annat sätt.. Hade självklart blivit besviken eftersom du hade lovat att berätta för mig nör ni skulle ses... Du lovade.. Men du ljög mig rakt upp i ansiktet. Tack för den!
sen tycker inte jag att de spelar någon roll om ni strulat eller inte. Du är singel. Jag kan inte göra ett piss. men alla dessa lögner. Nej tack. trodde vi var mer än så ärliga mot varandra. Nu vet jag varför du varit så förbannat kall mot mig de senaste 2 veckorna. Jag får skylla mig själv. Jag släppte taget om dig.. fast jag inte var beredd..
och nu står jag här, med mina packade väskor, och gråten i halsen. Ska flytta hem till mamma imorgon.. Men ändå hoppas jag att du ska komma in genom dörren och be mig att stanna. Varför hoppas man på sånt för? när man vet att de inte kommer att hända. Och man får bara en känslokall kommentar om att du inte kommer hem inatt, utan du kommer imorgon efter jag åkt.. Inte ens ett försök.. inte ens .. ja inte ens ett förlåt.. Kanske inte värd ett förlåt?
kul med modevisning på onsdag nu då,, känner mig inte jätte inspererad måste jag erkänna.. Men kanske blir mer peppad när jag ska färga & klippa några av modellerna imorgon iaf =) sånt blir man alltid glad av!
NU är de bara att försöka släppa alla tankar om framtiden tillsammans med niklas. Men vi är som 2 magneter som dras till varandra. Och konstigt nog önskar jag fortfarande att han ska kämpa för mig. Komma och be om ursäkt på ett ordentligt sätt och visa med känslor att de är mig han vill ha. Istället för att rycka på axlarna och säga "det är som det är".
usch vad ont det gör att älska någon när de ska vara så komplicerat.
Undrar vad min lilla plutt tycker om att flytta hem till mormor någon månad? stackars liten.. tur att han stormtrivs med mormor iaf. Hon har många runt omkring henne som älskar henne högt. Kärlek är vad hon ger till alla och all världens kärlek kommer hon att få! Vi ska bli lyckliga vi med =)
usch vad man känner att man sviker henne.. Men inte rättvist mot henne när inte föräldrarna håller sams.. mammas lilla ängel, gud vad jag älskar dig!!
går inte
går inte en dag utan att det fälls tårar för dig.. kan inte tårarna ta slut någon gång?? eller skaman hinna bli helt uttorkad innan det händer? vet inte vad för fas jag hamnat i nuförtiden. Verkligheten slog till mig. Jag kommer verkligen få ge upp allt man kämpat för. Nu vill han oxå att jag ska flytta, nu vill han inte ha med mig längre. nu har jag fått min vilja igenom. Det var detta jag önskade. Men varför gör det då såförbannat ont att få som man vill? Varför ångrar man sina beslut? SVAGHET kallas det! måste komma ihåg varför. Påminna mig gång på gång varför det slutade som det gjorde. Det gör mig starkare en liten stund. Men på nåt jäkla sätt lyckas jag alltid hamna tillbaka gråtandes under täcket? Min värld är inte som din värld. Mina känslor... Ja, hur är det egentligen med mina känslor? Och varför börjar jag på att bli svartsjuk nu? När allt är över? Nej jag förstår inte hur jag fungerar ibland. Vet att detta inlägg kommer vara hur flummigt som helst.. Men måste skriva av mig lite!
Säger bara de, jag är så glad att man har Svea. Den underbara lilla människan håller kvar mina fötter på jorden. Har tagit ledigt 2 eftermiddagar i sträck nu. Bara så jag kan få ha lite mer tid med den jag älskar mest! Det känns härligt iaf, =)
ut & gå kanske? Slippa se allt i huset som man byggt upp i hopp om en framtid.. Hopp om syskon till Svea.. Hopp om lycka.. ja allt har förändrats..
Säger bara de, jag är så glad att man har Svea. Den underbara lilla människan håller kvar mina fötter på jorden. Har tagit ledigt 2 eftermiddagar i sträck nu. Bara så jag kan få ha lite mer tid med den jag älskar mest! Det känns härligt iaf, =)
ut & gå kanske? Slippa se allt i huset som man byggt upp i hopp om en framtid.. Hopp om syskon till Svea.. Hopp om lycka.. ja allt har förändrats..
Min vardag är numera helt upp och ner
ja, finns en anledning till den dåliga uppdateringen.. Ingenting är som det var förut..
Jag vet ingenting känns det som.. Men tusen känslor virvlar runt i min lilla kropp. Räddslan att förlora den enda trygghet jag har är enorm, men lägntan till lyckan är större. Jag är så trött på att må så här. Trött på att få dig att må så här..
"Jag vet vad som måste göras, men ändå ligger jag kvar här. Om jag behöver förklara den skugga som vilar i tiden. Förstör inga minnen, du vill inte se mig så här.. Jag vet att jag döljer en sanning, att väntan inte leder nånstans. vet att jag måste ta steget ur vår sista dans. jag vet vad som måste göras, men ändå sitter jag kvar här i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.. jag försöker strida mot känslan, men den är rädd och spelar ett spel nu, jag får för mig att jag kan vara kvar, men vet inte hur..
Jag vet vad som måste göras, men ändå ligger du kvar här åh jag hoppas att du sover, jag smeker dig lätt om din hals. jag vill inte spara min längtan, jag har tänkt men aldrig fått talat. Så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls. Ja jag vet.. Jag måste ta steget ur vår sista dans.."
i februari i år gick jag & Niklas skiljda vägar.. Det bästa från mig och det bästa från Niklas kommer vi alltid ha kvar och det är såklart våran underbara lilla Svea <3
Allt blir mycket mer komplicerat när man ska gå isär när man har byggt upp allting tillsammans. Barn, hus, ekonomin, tryggheten. Ja, allt blir så mycket svårare. Men jag har lärt mig att få upp ögonen för vad som är okey och inte. Något man tyckte var självklart förut men som blivit suddigt allt längre vårat förhållande fortskred. Men inser nu att sånt inte är okey! ingen människa ska behöva stå ut med det, inte heller få vara med. Egentligen skulle jag lämnat första gången, fast det ångrar jag absolut inte att jag gjorde, för i sånna fall skulle inte vi ha Svea tillsammans. Utan henne vet jag inte hur jag skulle ha orkat upp vissa dagar.. Hon är min lilla solstråle!
Även fast beslutet känns rätt, dyker sorgen och känslan av misslyckande upp hela tiden. Men måste stå på mig. fast ibland vet jag inte hur.
det jobbiga med allt är att vi måste ta stora svåra beslut.. vill bara dra täcket över mig och vakna upp om några månader när allt har ordnat sig.
Så ser mitt liv ut just nu.. =) brustna hjärtans tröst..
Jag vet ingenting känns det som.. Men tusen känslor virvlar runt i min lilla kropp. Räddslan att förlora den enda trygghet jag har är enorm, men lägntan till lyckan är större. Jag är så trött på att må så här. Trött på att få dig att må så här..
"Jag vet vad som måste göras, men ändå ligger jag kvar här. Om jag behöver förklara den skugga som vilar i tiden. Förstör inga minnen, du vill inte se mig så här.. Jag vet att jag döljer en sanning, att väntan inte leder nånstans. vet att jag måste ta steget ur vår sista dans. jag vet vad som måste göras, men ändå sitter jag kvar här i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.. jag försöker strida mot känslan, men den är rädd och spelar ett spel nu, jag får för mig att jag kan vara kvar, men vet inte hur..
Jag vet vad som måste göras, men ändå ligger du kvar här åh jag hoppas att du sover, jag smeker dig lätt om din hals. jag vill inte spara min längtan, jag har tänkt men aldrig fått talat. Så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls. Ja jag vet.. Jag måste ta steget ur vår sista dans.."
i februari i år gick jag & Niklas skiljda vägar.. Det bästa från mig och det bästa från Niklas kommer vi alltid ha kvar och det är såklart våran underbara lilla Svea <3
Allt blir mycket mer komplicerat när man ska gå isär när man har byggt upp allting tillsammans. Barn, hus, ekonomin, tryggheten. Ja, allt blir så mycket svårare. Men jag har lärt mig att få upp ögonen för vad som är okey och inte. Något man tyckte var självklart förut men som blivit suddigt allt längre vårat förhållande fortskred. Men inser nu att sånt inte är okey! ingen människa ska behöva stå ut med det, inte heller få vara med. Egentligen skulle jag lämnat första gången, fast det ångrar jag absolut inte att jag gjorde, för i sånna fall skulle inte vi ha Svea tillsammans. Utan henne vet jag inte hur jag skulle ha orkat upp vissa dagar.. Hon är min lilla solstråle!
Även fast beslutet känns rätt, dyker sorgen och känslan av misslyckande upp hela tiden. Men måste stå på mig. fast ibland vet jag inte hur.
det jobbiga med allt är att vi måste ta stora svåra beslut.. vill bara dra täcket över mig och vakna upp om några månader när allt har ordnat sig.
Så ser mitt liv ut just nu.. =) brustna hjärtans tröst..
Tack för allt fina du!
Måste bara lära mig att släppa dig.
Låta dig bli älskad i någon annans famn.
Lära mig se dig med andra..
Kommer bli så svårt, men jag släpper dig nu..
Älskade älskade du.
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta Niklas.
