tusen bitar
trodde faktiskt att allt de du sa till mig var sant. Svalde allt med hull & hår.
och efter dagens möte på familjerådgivningen trodde jag att de mesta hade löst sig. Jag sa att jag inte längre ville flytta. men de ville du. Nu vet jag varför.. fast efter han sa att du skulle svälja stoltheten, ta mig tillbaka och jobba pådet vi har innan vi flyttar då vi båda älskar varandra, trodde jag att så skulle de bli nu. Jag skulleinte bwhöva ordna med alla papper runt om, skulle inte behöva säga farväl till dig. Även fast jag har försökt gjort det. Det kunde bli du & jag igen. Jag visste att du skulle ta tag i ditt humör och allt våld som hör därtill.. jag kände på mig att de kunde bli bättring. Jag såg digförändras. Såg hur du insåg hur du hade behandlat mig.
Jag säger inget om att du pratar med henne, heller inte om du skulle träffa henne offentligt. men att du går bakom ryggen på mig.. träffar henne flera gånger och ljuger om det.. Det är Inte OK! Inte när du säger att vi ska ha en "paus" och att du vill ha en framtid tillsammans med mig. Och att du fortfarande nekar efter dagens möte och efter att jag frågar om du vill att jag ska säga nej till lägennheten imorgon eller hur du vill att jag ska göra. Du ville ha mig kvar. då frågar jag nästa fråga om du träffat henne.. och du svarar "nej" "skulle inte göra så mot dig"
jag- är du säker på det??
du- ja!
då visste du inte att jag visste... hade du sagt "ja det har jag, ville berätta det för dig men inte fått tillfälle,då kunde jag ta de på annat sätt.. Hade självklart blivit besviken eftersom du hade lovat att berätta för mig nör ni skulle ses... Du lovade.. Men du ljög mig rakt upp i ansiktet. Tack för den!
sen tycker inte jag att de spelar någon roll om ni strulat eller inte. Du är singel. Jag kan inte göra ett piss. men alla dessa lögner. Nej tack. trodde vi var mer än så ärliga mot varandra. Nu vet jag varför du varit så förbannat kall mot mig de senaste 2 veckorna. Jag får skylla mig själv. Jag släppte taget om dig.. fast jag inte var beredd..
och nu står jag här, med mina packade väskor, och gråten i halsen. Ska flytta hem till mamma imorgon.. Men ändå hoppas jag att du ska komma in genom dörren och be mig att stanna. Varför hoppas man på sånt för? när man vet att de inte kommer att hända. Och man får bara en känslokall kommentar om att du inte kommer hem inatt, utan du kommer imorgon efter jag åkt.. Inte ens ett försök.. inte ens .. ja inte ens ett förlåt.. Kanske inte värd ett förlåt?
kul med modevisning på onsdag nu då,, känner mig inte jätte inspererad måste jag erkänna.. Men kanske blir mer peppad när jag ska färga & klippa några av modellerna imorgon iaf =) sånt blir man alltid glad av!
NU är de bara att försöka släppa alla tankar om framtiden tillsammans med niklas. Men vi är som 2 magneter som dras till varandra. Och konstigt nog önskar jag fortfarande att han ska kämpa för mig. Komma och be om ursäkt på ett ordentligt sätt och visa med känslor att de är mig han vill ha. Istället för att rycka på axlarna och säga "det är som det är".
usch vad ont det gör att älska någon när de ska vara så komplicerat.
Undrar vad min lilla plutt tycker om att flytta hem till mormor någon månad? stackars liten.. tur att han stormtrivs med mormor iaf. Hon har många runt omkring henne som älskar henne högt. Kärlek är vad hon ger till alla och all världens kärlek kommer hon att få! Vi ska bli lyckliga vi med =)
usch vad man känner att man sviker henne.. Men inte rättvist mot henne när inte föräldrarna håller sams.. mammas lilla ängel, gud vad jag älskar dig!!
och efter dagens möte på familjerådgivningen trodde jag att de mesta hade löst sig. Jag sa att jag inte längre ville flytta. men de ville du. Nu vet jag varför.. fast efter han sa att du skulle svälja stoltheten, ta mig tillbaka och jobba pådet vi har innan vi flyttar då vi båda älskar varandra, trodde jag att så skulle de bli nu. Jag skulleinte bwhöva ordna med alla papper runt om, skulle inte behöva säga farväl till dig. Även fast jag har försökt gjort det. Det kunde bli du & jag igen. Jag visste att du skulle ta tag i ditt humör och allt våld som hör därtill.. jag kände på mig att de kunde bli bättring. Jag såg digförändras. Såg hur du insåg hur du hade behandlat mig.
Jag säger inget om att du pratar med henne, heller inte om du skulle träffa henne offentligt. men att du går bakom ryggen på mig.. träffar henne flera gånger och ljuger om det.. Det är Inte OK! Inte när du säger att vi ska ha en "paus" och att du vill ha en framtid tillsammans med mig. Och att du fortfarande nekar efter dagens möte och efter att jag frågar om du vill att jag ska säga nej till lägennheten imorgon eller hur du vill att jag ska göra. Du ville ha mig kvar. då frågar jag nästa fråga om du träffat henne.. och du svarar "nej" "skulle inte göra så mot dig"
jag- är du säker på det??
du- ja!
då visste du inte att jag visste... hade du sagt "ja det har jag, ville berätta det för dig men inte fått tillfälle,då kunde jag ta de på annat sätt.. Hade självklart blivit besviken eftersom du hade lovat att berätta för mig nör ni skulle ses... Du lovade.. Men du ljög mig rakt upp i ansiktet. Tack för den!
sen tycker inte jag att de spelar någon roll om ni strulat eller inte. Du är singel. Jag kan inte göra ett piss. men alla dessa lögner. Nej tack. trodde vi var mer än så ärliga mot varandra. Nu vet jag varför du varit så förbannat kall mot mig de senaste 2 veckorna. Jag får skylla mig själv. Jag släppte taget om dig.. fast jag inte var beredd..
och nu står jag här, med mina packade väskor, och gråten i halsen. Ska flytta hem till mamma imorgon.. Men ändå hoppas jag att du ska komma in genom dörren och be mig att stanna. Varför hoppas man på sånt för? när man vet att de inte kommer att hända. Och man får bara en känslokall kommentar om att du inte kommer hem inatt, utan du kommer imorgon efter jag åkt.. Inte ens ett försök.. inte ens .. ja inte ens ett förlåt.. Kanske inte värd ett förlåt?
kul med modevisning på onsdag nu då,, känner mig inte jätte inspererad måste jag erkänna.. Men kanske blir mer peppad när jag ska färga & klippa några av modellerna imorgon iaf =) sånt blir man alltid glad av!
NU är de bara att försöka släppa alla tankar om framtiden tillsammans med niklas. Men vi är som 2 magneter som dras till varandra. Och konstigt nog önskar jag fortfarande att han ska kämpa för mig. Komma och be om ursäkt på ett ordentligt sätt och visa med känslor att de är mig han vill ha. Istället för att rycka på axlarna och säga "det är som det är".
usch vad ont det gör att älska någon när de ska vara så komplicerat.
Undrar vad min lilla plutt tycker om att flytta hem till mormor någon månad? stackars liten.. tur att han stormtrivs med mormor iaf. Hon har många runt omkring henne som älskar henne högt. Kärlek är vad hon ger till alla och all världens kärlek kommer hon att få! Vi ska bli lyckliga vi med =)
usch vad man känner att man sviker henne.. Men inte rättvist mot henne när inte föräldrarna håller sams.. mammas lilla ängel, gud vad jag älskar dig!!
Kommentarer
Postat av: Charlotte
Vännen, hur långt ska det gå innan du vaknar upp och går därifrån medans stoltheten och den lilla delen du har kvar av dina underbara personlighet fortfarande finns kvar inom dig? Gränsen var nådd för flera månader sen, om inte år.. Du har försökt & försökt, men är alltid tillbaka på ruta ett, ledsen och besviken. Ser du inte mönstret?
Du önskar att "han sa så", att "han gjorde så och kom tillbaka genom dörren" men vet du vad (och lyssna nu) - du kan inte förändra andra människor, bara ditt sätt till hur du förhåller dig till dom. Kom ihåg det och att jag älskar dig.
Postat av: caroline
jag älskar dig med vännen!!
Trackback
