Min vardag är numera helt upp och ner
ja, finns en anledning till den dåliga uppdateringen.. Ingenting är som det var förut..
Jag vet ingenting känns det som.. Men tusen känslor virvlar runt i min lilla kropp. Räddslan att förlora den enda trygghet jag har är enorm, men lägntan till lyckan är större. Jag är så trött på att må så här. Trött på att få dig att må så här..
"Jag vet vad som måste göras, men ändå ligger jag kvar här. Om jag behöver förklara den skugga som vilar i tiden. Förstör inga minnen, du vill inte se mig så här.. Jag vet att jag döljer en sanning, att väntan inte leder nånstans. vet att jag måste ta steget ur vår sista dans. jag vet vad som måste göras, men ändå sitter jag kvar här i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.. jag försöker strida mot känslan, men den är rädd och spelar ett spel nu, jag får för mig att jag kan vara kvar, men vet inte hur..
Jag vet vad som måste göras, men ändå ligger du kvar här åh jag hoppas att du sover, jag smeker dig lätt om din hals. jag vill inte spara min längtan, jag har tänkt men aldrig fått talat. Så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls. Ja jag vet.. Jag måste ta steget ur vår sista dans.."
i februari i år gick jag & Niklas skiljda vägar.. Det bästa från mig och det bästa från Niklas kommer vi alltid ha kvar och det är såklart våran underbara lilla Svea <3
Allt blir mycket mer komplicerat när man ska gå isär när man har byggt upp allting tillsammans. Barn, hus, ekonomin, tryggheten. Ja, allt blir så mycket svårare. Men jag har lärt mig att få upp ögonen för vad som är okey och inte. Något man tyckte var självklart förut men som blivit suddigt allt längre vårat förhållande fortskred. Men inser nu att sånt inte är okey! ingen människa ska behöva stå ut med det, inte heller få vara med. Egentligen skulle jag lämnat första gången, fast det ångrar jag absolut inte att jag gjorde, för i sånna fall skulle inte vi ha Svea tillsammans. Utan henne vet jag inte hur jag skulle ha orkat upp vissa dagar.. Hon är min lilla solstråle!
Även fast beslutet känns rätt, dyker sorgen och känslan av misslyckande upp hela tiden. Men måste stå på mig. fast ibland vet jag inte hur.
det jobbiga med allt är att vi måste ta stora svåra beslut.. vill bara dra täcket över mig och vakna upp om några månader när allt har ordnat sig.
Så ser mitt liv ut just nu.. =) brustna hjärtans tröst..
Jag vet ingenting känns det som.. Men tusen känslor virvlar runt i min lilla kropp. Räddslan att förlora den enda trygghet jag har är enorm, men lägntan till lyckan är större. Jag är så trött på att må så här. Trött på att få dig att må så här..
"Jag vet vad som måste göras, men ändå ligger jag kvar här. Om jag behöver förklara den skugga som vilar i tiden. Förstör inga minnen, du vill inte se mig så här.. Jag vet att jag döljer en sanning, att väntan inte leder nånstans. vet att jag måste ta steget ur vår sista dans. jag vet vad som måste göras, men ändå sitter jag kvar här i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.. jag försöker strida mot känslan, men den är rädd och spelar ett spel nu, jag får för mig att jag kan vara kvar, men vet inte hur..
Jag vet vad som måste göras, men ändå ligger du kvar här åh jag hoppas att du sover, jag smeker dig lätt om din hals. jag vill inte spara min längtan, jag har tänkt men aldrig fått talat. Så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls. Ja jag vet.. Jag måste ta steget ur vår sista dans.."
i februari i år gick jag & Niklas skiljda vägar.. Det bästa från mig och det bästa från Niklas kommer vi alltid ha kvar och det är såklart våran underbara lilla Svea <3
Allt blir mycket mer komplicerat när man ska gå isär när man har byggt upp allting tillsammans. Barn, hus, ekonomin, tryggheten. Ja, allt blir så mycket svårare. Men jag har lärt mig att få upp ögonen för vad som är okey och inte. Något man tyckte var självklart förut men som blivit suddigt allt längre vårat förhållande fortskred. Men inser nu att sånt inte är okey! ingen människa ska behöva stå ut med det, inte heller få vara med. Egentligen skulle jag lämnat första gången, fast det ångrar jag absolut inte att jag gjorde, för i sånna fall skulle inte vi ha Svea tillsammans. Utan henne vet jag inte hur jag skulle ha orkat upp vissa dagar.. Hon är min lilla solstråle!
Även fast beslutet känns rätt, dyker sorgen och känslan av misslyckande upp hela tiden. Men måste stå på mig. fast ibland vet jag inte hur.
det jobbiga med allt är att vi måste ta stora svåra beslut.. vill bara dra täcket över mig och vakna upp om några månader när allt har ordnat sig.
Så ser mitt liv ut just nu.. =) brustna hjärtans tröst..
Tack för allt fina du!
Måste bara lära mig att släppa dig.
Låta dig bli älskad i någon annans famn.
Lära mig se dig med andra..
Kommer bli så svårt, men jag släpper dig nu..
Älskade älskade du.
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta Niklas.
Kommentarer
Postat av: Emma
Tråkigt att höra att ni har gått skilda vägar :( Men två lyckliga föräldrar på varsitt håll är bättre än två olyckliga föräldrar ihop. Förstår att det är jobbigt att lämna tryggheten men jag är övertygad om att du kommer skapa dig en egen ny trygghet tillsammans med Svea. Ta hand om dig <3
Trackback
