sweeetcarro

de senaste bilderna på magen som jag laddade upp blev de sista, för samma natt kl 02.50 vaknade jag av att vattnet gick, först blev de lite blött i sängen och jag klev upp för att gå på toan. Men då rann det ner massa vatten så det bildade en pöl på golvet. Och då förstod jag att vattnet gick! Gick in på toaletten och sedan torkade upp lite granna. Ringde förlossningenoch berättade att vattnet hade gått. De sa till mig att jag skulle gå och lägga mig och försöka vila igen och sedan återkomma till dem imorgon kl 9.00 för att göra en ctg kurva. Men att jag antagligen kunde få åka hem igen efter det för att de kunde ta väldigt lång tid innan det satte igång ordentligt.
jaja tänkte jag och gick till sängen och la mig igen. Ringde och väckte Niklas och berättade att vattnet hade gått men att han inte behövde åka än (han befann sig just då i gävle). När jag hade lagt på telefonen fick jag en rejäl och intensiv värk. Och det var bara den första.. i ca 20-30 minuter låg jag med onda värkar som kom med bara någon minuts mellanrum. Jag käde att jag inte klarade av att varken ligga still eller ta det lugnt. Beslutade mig därför att ringa förlossningen igen, trots att de bara var ca en halvtimme sedan jag pratade med dem sist.
När jag åter ringde upp dem igen sa barnmorskan som svarade:
" ja du har juh inte haft värkarna så länge, men självklart får du komma in hit om du känner för det, men med största sannolikhet får du åka hem igen. Men ring innan du kommer in bara."
sagt och gjort. Med värkar som kom hela tiden slog det mig att jag måste få tag i någon som kan skjutsa mig till bb. Med tankarna på att försöka andas hela tiden tänkte jag inte helt klart men började ringa runt till kompisar kvart i 4 på morgonen =) provade först till Emelie, men hon hade ingen bil, ringde sedan min chef Annelie men inget svar. ringde sen till Kenta (min granne och träningscoach) haha Väckte stackaren och han kom som ett skott hem till mig.   Innan Kenta kom så ringde jag till Niklas igen (då var klockan 03.50) och sa att jag åker in till förlossningen och att jag inte klarade av att stanna hemma så det var nog bäst för honom att börja åka hem till Karlskoga.

Trots all smärta lyckades jag få på mig lite kläder och hämta bb väskan man hade packat  innan (som tur var)
Krånglade mig ner för trapporna och in i bilen med full fokus på värkarna och andningen. Väl framme vid bb hjälpte kenta mig in med väskorna. Och en barnmorska kom och mötte upp mig.
Fick lägga mig i en förlossningssal och de gjorde en ctg kurva. Så i ca 50 minuter låg jag själv inne i det rummet med dosorna fästa vid magen. Och jag hade bra ont när värkarna kom efter varandra hela tiden. Det var ingen som förstod att det var riktiga värkar som hade börjat eftersom det brukar ta väldit länge för en förstföderska. Sedan när barnmorskan kommer in för att kontrollera hur det går ser hon att värkarna kommer väldigt tätt men säger att de inte är så långa än. Och jag tänker, att det här är bara början av en lång och smärtsam förlossning.
När kurvan är klar vägde de mig. Och sedan skulle jag gå på toaletten och lämna ett urinprov. Men väl inne på toan klarade jag verkligen inte av att kissa, hur mkt jag än försökte. Barnmorskan fick komma in några gånger då värkarna upprepade sig och jag hade bra ont. Jag hade börjat blödit litegrann och kände att jag nästan var skitnödig istället. Då tyckte barnmorskan att de var nog dags för en koll för att kika om jag hade öppnats något.
Fick på mig en sjukhusrock och lade mig åter igen på sängen. När de kollar hur mycket de hade gått upp ser jag att både sjuksköterskan och barnmorskan ser väldigt fövånade ut. De tittar på mig och säger att jag är helt öppen!!!!
De befarar att Niklas inte kommer att hinna i tid. Samtidigt ringer Niklas för att kolla hur allting går, och jag berättar att jag är helt öppen och att det r snart dags, sen klarar jag inte av att prata mer (pga av smärtan) så barnmorskan ar över telefonen och berättar hur läget ser ut. Efter det gasade nog älsklingen på bra mycket....

eftersom jag var helt ppen var det för sent för ryggmärgsbedövning, vilket inte gjorde så mycket då jag ville föda så naturligt som möjligt. Jag provade med lust gas 50/50 i 2 värkar men struntade sedan i den då jag inte tyckte att det hjälpte någonting. Så min smärtlindring blev vanligt hedrligt dricksvatten :) var väldigt törstig mellan värkarna. Och inte nog att man var törstig, jag fick sådan frossa att jag skakade väldigt mycket mellan värkarna, och när värkarna kom så svettades jag väldigt mycket. 
05.40 började krystningsvärkarna. Och gud vad skönt det var när man kunde krysta! Då kunde man utnyttja smärtan till att krysta och het plötsligt gjorde det inte lika ont. Med oro i tankarna att Niklas inte skulle hinna fram i tid så kämpade jag på med värkarna och fokuserade på andningen. Får höra att man kan se en liten hårlock från bebisen nu och börjar förstå att snart är det dags! När de säger att de ser huvudet så går en annandröm i upfyllelse, Niklas kommer in genom dörren! Barnmorskan säger åt honom att skynda sig att komma och titta på huvudet nästan i samma stund får jag ännu en till krystningsvärk och det blev den sista, för då kom HON ut!!!!!!!!!
Och precis i samma skee som hon passerade mitt underliv gjorde det väldigt ont och efter att hon kom ut kände man en våg att vätska och blod som rann ut, men det brydde jag mig inte ett dugg om (vilket jag hade oroat mig för mest innan) Med en känsla jag knappt kan förklara så får jag för första gången se min lilla ängel som har sparkat på mig i alla dessa månader. NU var hon här! Både jag ch niklas fick tårar i ögonen. De torkade av henna lite snabbt gav henne en spruta och sedan lyfte de upp henne till mitt bröst. Lyckan var total! Samtidigt som de hade lagt upp henne hade det kommit in 2 st sköterskor till som båda satte i en spruta i låret, stak mig i ena fingret, satte en infart i andra handen, sprutade in någon vätska och sedan förde in 4 st tabletter i min rumpa. Det visade sig att jag hade börjat förlora mycket blod och de gjorde lte åtgärder för att stoppa allting. Själv förstod jag inte vad som hände runt omkring, jag var så lycklig att få hålla min älskade lilla skatt!
Sen blev det dags för moderkakan att komma ut och innan den gjorde det, kändes det som ett tryck över magen och det var riktigt skönt när den kom ut. Konstigt nog vågade jag ta mig en titt på den, och det stämmer verkligen att det ät livets träd :)
En stund senare får Niklas klippa navelsträngen och Svea får komma och försöka suga på mitt bröst vilket fungerade förvånansvärt bra.

Så en liten sammanfattnig av förlossningen:
Vattnet gick runt 02.50, vid 04.00 på natten kom jag in till bb och 06.21 kom Svea ut och såg dagens ljus för första gången!
Och niklas hann precis komma i tid innan hon kom ut, snacka om tajming!! hade han stannat för att kissa, köpa en kaffe eller vad som helst så hade han missat allting!
Och ändå hade Svea fötts med näsan uppåt ( i vanliga fall är näsan neråt) så det bredaste partiet av huvudet kom ut först istället för det smalaste, så man födde verkligen barn!! :D och när bebisen kommer ut på det viset brukar det fördröja förlossningen med ett par timmar, så hade hon kommit ut på vanligt sätt hade niklas missat de iaf. Så det var ödet =) och ändå sprack man ingenting! Bara en liten liten bristning som inte behövdes sys. Vilken tur man kan ha!
Så efteråt sa barnmorskan att hon förstod att man hade haft väldigt ont innan man kom in. För ingen av dem hade trott att de skulle gå så snabbt som det gjorde. Men Min lilla Svea ville ut! :D
Jag är tydligen gjord för att föda barn hehe ;)

Jag är världens lyckligaste mamma på denna jord just nu!!!!!! Och stolt över mig själv att man klarade sig igenom förlossningen utan smärtlindring :)